I dag kommer Annika Bengtssons nya roman, Hundra dagar kvar, ut. Den leder läsaren rakt in i 1970-talet och berättar om hur tillvaron på en livsmedelsfabrik kunde te sig.
Baksidestexten:
Eva drömmer om att gifta sig och få barn. Men när hon upptäcker att hennes kille Nimmo säljer knark blir hon så chockad och besviken att hon flyr.
Hon hamnar så småningom på en fabrik i Laholm där hon bland andra träffar Malin, som är tre år yngre än Eva och vet att hon bara har hundra dagar kvar att leva; Andreas, som i hennes ögon är en valp jämfört med Nimmo men duger bra i sängen, och Greta, som vägrar inse att tillvaron är på väg att haverera och tror att god hemlagad mat är allt hennes man behöver och vill ha.
Trots att Eva lagt många mil mellan sig och Nimmo är han ständigt närvarande i hennes tankar. Ska hon någonsin bli fri från honom? Och vill hon bli fri?
Hundra dagar kvar är ett utsnitt av verkligheten så som den kunde se ut 1976 när spriten flödade på arbetsplatserna och sexuella trakasserier var ett okänt begrepp.