Den enda utvägen fick en fin recension i Dast Magazine av den rutinerade deckarräven Nisse Scherman.
Finfin recension av Den enda utvägen i Dast Magazine
Den enda utvägen – ny roman
Nu finns Annika Bengtssons nya roman, Den enda utvägen, på papper och som e-bok. Den kommer även att ges ut som ljudbok. Det är hennes tionde roman och den här gången har hon närmat sig thrillergenren i något som hon kallar ett psykologiskt relationsdrama.
Sommarrea på Grim förlags böcker
Adlibris har en avdelning som kallas Fyndhörnan. Där finns just nu, och fram till slutet av augusti, flera av Grim förlags böcker. Titta gärna in och gör ett fynd, för billigare än så här blir det aldrig.
Utbudet är varierat: här finns både mörka berättelser och feelgood. Gemensamt för samtliga böcker är att de passar in på Grim förlags devis: lättillgängliga böcker med oanade djup.
Om ni har lust att läsa om en egensinnig katt finns det några exemplar kvar av Cayenne – kryddpojken med bett. Kolla i Fyndhörnan, under kategori Fakta. Att han var en pojke med bett är nämligen fakta.
Trevlig sommar och god läslycka!
När det är lite lugnare på förlaget
Under några månader i vintras/våras var det full rulle på förlaget med färdigställande av böcker, mottagande av böcker, inlastning av böcker i lagret, paketering av böcker för vidare transport till beställare och så vidare.
Då lade jag mitt eget författarskap på hyllan och där fick det ligga tills allt lugnat ner sig en smula. Sommaren var stillsammare, sedan var det dags för Bokmässan i Göteborg och då blev det lite hektiskt igen.
Just nu finns det åter tid för författaren Annika Bengtsson att jobba med senaste manuset (den litterära bagatellen Kvinnor, vin och vänner, som kommer ut i början av maj nästa år). Åtminstone lite då och då, någon dag här och någon dag där. För det finns alltid annat att göra.
Men vad? Hur ser egentligen vardagen ut på Grim förlag? Den vardag som tar vid när boklanseringarna är över för säsongen? Vad gör jag hela dagarna?
Bortsett från att skriva och ge ut egna och andras böcker recenserar jag böcker och skriver krönikor. Dessutom åtar jag mig korrekturläsning och sättning av inlagor för andra mindre förlag och egenutgivare. Ibland kommer det manus till förlaget, just nu ligger det ett och väntar på att bli läst. Plus att jag ska läsa ett manus åt en författar- och förlagskollega. Jag är också bollplank till Joanna Björkqvist, som skriver på sin nya reportagebok. Sedan har vi alltid bokföringen, inklusive fakturering. Hur mycket jag än försöker vara i fas släpar den efter. I bästa fall bara ett par veckor åt gången.
Jag är sekreterare i Hallands författarsällskap och just nu ligger det anteckningar från vårt senaste styrelsemöte och väntar på att förvandlas till ett protokoll.
Men mellan varven återgår jag, som sagt, till den jag egentligen är: författaren. Det är fina stunder men jag skulle inte vilja vara utan alla de andra stunderna. Jag trivs med alla arbetsuppgifterna. Kanske bortsett från bokföringen, då …
Joanna Björkqvist – författare och redaktör
Joanna Björkqvist har precis kommit ut med sin senaste bok, Våra älskade orkade inte leva, på Grim förlag. Hon har också varit redaktör för Sorgbägare av Annika Bengtsson, som publicerades i slutet av november 2015, samt för de två kommande titlarna på Grim förlag, Bara Business av Björn Jutendahl och I sorgens famn av Elisabeth Lindström.
I dag gästbloggar Joanna här.
Jag har alltid älskat ord, språk och berättelser. Det är roligt att prata, härligt att läsa och fantastiskt att skriva. Det allra bästa för mig är när jag får en växelverkan mellan alla de här delarna och får göra det ena en stund och därefter det andra för att övergå till det tredje, för alla varianter befruktar varandra på ett kreativt sätt.
Prata har jag gjort med stort intresse och väldig intensitet sedan jag var riktigt liten och min nyfikenhet har alltid varit stor. Det kan min familj intyga med ett milt leende. Samma familj har lagt basen för alla berättelser jag bär inom mig. Mina föräldrar läste alltid sagor för oss barn och så fort jag blev gammal nog tog jag över stafettpinnen och läste för mina småsyskon.
Jag var bara fem-sex år när jag gjorde barnböcker där jag både plitade ner några få ord och ritade bilder med färgglada tuschpennor. Knappt ett par decennier senare läste jag litteraturvetenskap på universitetet och sög i mig alla de bästa historierna som skrivits ner genom alla tider för att sedan raskt vandra vidare till journalistprogrammet och skriva själv.
Allt det här har kokats ner till det gör idag; jag pratar med mina intervjupersoner, jag skriver ner deras berättelser och jag kommenterar på djupet andras böcker genom att vara redaktör.
Under arbetet med min senaste bok Våra älskade orkade inte leva, som kom ut på Grim förlag den 16 februari i år, fick jag användning för mina journalistiska kunskaper och erfarenheter, för då intervjuade jag åtta nära anhöriga till personer som tagit sitt liv samt två personer som i sina yrkesroller möter de anhöriga och människor som går i självmordstankar. Det blev gripande möten som krävde fingertoppskänsla för att skrivas ner på ett balanserat sätt.
Trots att det var tungt ibland kändes det ändå roligt att arbeta med boken. Det berodde på att jag tyckte att ämnet var så viktigt, att jag fångats av historierna mina intervjupersoner berättade för mig och att jag kände att jag kom till min rätt, vilket är väldigt viktigt för mig i arbetslivet.
Jag varvade bokskrivandet med att vara redaktör för andra böcker och det blev en perfekt mix för mig. När ett kapitel i min egen bok var färdigt var det skönt att få göra något helt annat under ett tag och ägna mig åt någon annans text.
Mitt arbete som redaktör går mest ut på att medvetandegöra och tydliggöra, brukar jag tänka. När man skriver en bok är det en lång process och då är det lätt att bli blind för saker som till exempel trista upprepningar, att karaktären kanske inte håller ihop hela vägen eller att det finns logiska luckor i handlingen. Det där ser jag när jag läser med nya friska ögon och det är väldigt värdefullt att låta någon utomstående, som inte är en snäll kompis, komma med synpunkter.
Jag är en riktig petmoster både när det gäller mina egna och andras texter och det är det som är så roligt att arbeta med ord på alla de sätt jag gör. Jag älskar att grotta ner mig i texter för att nå ett så bra resultat som det någonsin är möjligt och det är inte bara för min skull.
Det är faktiskt främst för läsarnas skull.